Amazonas; Dag 10

Upp i svinottan! Vi åker redan kl 5 för att vara säkra på att komma förbi det vägbygge som kanske blockerar den enda vägen för hela dagen om vi kommer för sent; men vi har lyckan med oss och kommer igenom.
Upp till byn Cocachimba där vägen på slutet är den sämsta hittills. Efter en liten vandring ser vi så Gocta fallen. Synd att vi inte hinner komma närmare, men det är tre timmar tuff vandring för att komma till botten av fallet och minst lika lång tid tillbaka. Men genom kikaren syns väl hur högt och mäktigt det är. Efter stigen träffar vi på en av traktens många sockerrörsodlare som kokar de krossade sockerrören till en massa, som sen stelnar och säljs som råsocker. ”Kvarnen” drivs naturligtvis med oxkraft.
Innan vi lämnar byn besöker vi byskolan och delar ut tandkräm och tandborstar till alla barnen. Guiden har varit här förut och vet att allt socker sätter sina spår. Skolan får också en ny volleyboll och en ny fotboll för att kunna delta i kommande bytävlingar på ett bra sätt. Och så klart spelar i en volleybollmatch innan vi åker; min blygsamhet förbjuder mig att säga vilket lag som vinner efter ett sista så gått som serveess.
Ett mycket trevligt besök i en by som ligger så långt bort man kan komma. Sedan bär det nedåt och nedåt och nedåt tills vi hamnar i högdjungeln på ca 1 000 m och RAKA vägar. Sista stoppet innan vårt mål Moyobamba blir hos en kaffeodlare som stolt visar sin lilla odling. På knappt en hektar verkar familjen leva skapligt, och eftersom de har elva barn verkar ju inte all kraft gå åt på dagtid.
Vi kommer till Moyobamba i skaplig tid och hinner med ett dopp i hotellets pol före maten. Vilken kontrast till boendet i Chachapoyas. Här omges vi av tät djungel och ett öronbedövande ljud från chikador, fåglar och grodor; häftigt. Men rummet känns lite trångt efter vårt rum på 42 kvm i Chachapoyas. Men mysfaktorn är högre.

Nu bär det ut i rena vildmarken ned mot floden och båtarna. Jag återkommer när vi hamnar i urbana trakter igen.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 8 – 9

Dag 8
Som sagt, ledig dag idag. Tid för lite bestyr, t.ex. lämna in tvätt, fixa skosulor, köpa vykort,  etc.
Men också tid att vandra runt och bara vara. Och, att vandra runt i stans stora marknad. Här finns allt mellan himmel och jord, men mest grönsaker, frukt, kött och gryner av alla de slag. Vi äter också lunch på marknaden i ett av många tillfälliga matställen. Enkelt, gott och billigt.
På kvällen letar vi upp en riktig enkel, lokal restaurang där vi får en grönsakssoppa med köttbit i, friterad salt fisk (som vi sett på marknaden) och ris, två stora öl och två glas med någon lokal dryck (oklart vad); allt detta för 15 Soles, d.v.s. ca 33 svenska riksdaler.

Dag 9
Iväg mot gravmonumentet Karajia på nya vindlande och svindlande vägar. Slutbiten är rena getstigen. Karajia är några väl  bevarade gravplatser som ligger högt uppe på en klippvägg. Vandringen ned från byn där vi stannar, och framförallt upp, är bara 1,6 km men  tar verkligen musten ur oss; 2 600 meter suger. Vi får också tillfälle att besöka ett typiskt hem i byn. Lite enklare standard kan man säga. Stampat jordgolv funkar säkert nu när det är torrt, men hur blir det när regnet kommer? Eftersom det är så lite turister som kommer hit så är vi omgivna av både vuxna och barn under hela vårt besök. Häftigt också att se någon som plöjer med paroxar och träplog; potatis skulle det bli.
På vägen hem hamnar vi mitt i byn Lámuds början på det årliga firandet av sitt skyddshelgon. Orkestrar som spelar för fullt och en härlig parad med folk från olika småbyar som visar upp sig och framförallt vad man lever av här, jordbruket. Massor av redskap och produkter finns i de olika tågen. Och glatt och livat är det. Vi blir bjudna att smaka på traktens hemmagjorda öl (Chicha); nja, Jämtlands bryggerier gör bättre.
Lugn kväll för att klara tidig morgon. Kl 5 bär det av mot bl.a. byn Cocachimba och Gocta fallen, världens tredje högsta vattenfall innan vi fortsätter ned mot låglandet och floden.
Vad jag har förstått kommer inte internetcaféer att vara vanliga nu ett tag. Vi får se.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 5 – 7

Dag 5
Vi börjar vår färd mot Leymebamba kl 7. 15 mil och 11 timmar senare är vi framme. Lite låg medelfart kan tyckas, men sträckan ser ut så här: Från Celendin på ca 2 000 m upp över ett pass på 3 200 m. Sedan ner till Balsas på ca 1 000 m där vi korsar Marañonfloden och kommer in i Amazonasdistriktet. Sedan upp till Svarta lerpasset på 3 680 m innan vi åker ner till Leymebamba. Praktiskt taget hela tiden åker vi på en smal klipphylla som precis rymmer vår lilla buss. Berget på ena sidan och fritt fall upp till 500 m på andra sidan. Ankomsten till Leymebamba i mörkret liknar mest en inflygning. Alla är trötta och hungriga, så det blir kort kvällsvard och sedan i säng.

Dag 6 
Liten sovmorgon och sedan iväg till Mallqui museet i närheten av Leymemabamba. Där har man samlat mumier som man funnit i området. Mumierna kommer från preinka kulturen Chachapoyas (molnfolket) ca 1400-talet.
Vi fortsätter vidare och hamnar rakt i kreatursmarknaden i Yerbabuena; häftigt. Men vi har kort om tid så vi stannar bara en liten stund innan vi fortsätter mot en grupp klippgravar, Revash, som också kommer från Chachapoyaskulturen. Tuff vandring på 4,5 km innan vi kommer upp. Trots att man gjort allt för att göra gravarna otillgängliga är det mesta plundrat. Efter vandringen är vi nöjda att åka ned till Tingo för mat och natt. Nattandet dröjer dock, för när vi äter får vi reda på att i Nuevo Tingo (en ny stad som är byggd några km högre upp i bergen p.g.a. översvämningsrisken) är det fest ikväll. In i bussen och full fart mot festen! I kyrkan och runt torget är det full fart. Lokala brass- och dansband spelar här och var och vi hamnar till sist inne på en skolgård där vi dansar slut på våra sista krafter. Väl tillbaka på hotellet somnar vi ovaggade.

Dag 7
Tidig morgon igen och iväg mot klippfästningen Kuèlap. En enorm befästning som Chachapoyeanerna byggt uppe på en av Andernas utlöpare. Jag säger bara en sak; imponerande. Man kan bara ana hur många onda ryggar som gått åt innan alla dessa stenar var på plats.
Vi fortsätter sedan vidare (tur att en del av färden går nere i en dalgång) till staden Chachapoyas dit vi kommer sent på kvällen. Stan ligger på ca 2 200 m och verkar vara lagom stor för att utforska på vår lediga dag imorgon. Det ryktas om en trevlig och livlig marknad. Återkommer om det.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 4

Efter 6 timmar på bitvis fullständigt urusla vägar landar vi i Celendin.
På vägen passerar vi ett pass på 3 500 m och en massa små bondbyar. I den här delen av Anderna är mjölkproduktion den stora grejen. Arbetssätt och transport med krukor till lokala mejerier ger rena nostalgifrossan för oss gamlingar.
Celendin är en liten stad på ca 2 200 meters höjd långt från turiststråken. Det innebär att folket tittar mer på oss än vi på dom.
Stan är världsberömd i hela Peru för sin hatttillverkning. Jag provar länge en riktig sombrero innan Lena lägger in veto.
Vi besöker också en häftig lokal marknad med allt vad det innebär av grönsaker, frukt, kryddor, djur, tyger, garner och allt annat mellan himmel och jord. Och som sagt, uttittade blir vi.
Turisterna har inte hittat hit, men Internet. Det här internetcafet ligger vägg i vägg med hotellet. Jag kanske ska sluta oroa mig över tillgång till dator. Men nästa stopp är bara en stor by, så då vete katten.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 3

Historiens vingslag hela dagen.
Först upp i bergen (3 500 m) på vindlande grusväg till Cumbe Mayo. I det här området ligger en av källorna till Amazonsfloden. Och härifrån byggde man också en vattenkanal ned till Cajamarca. Man blir lite andäktig när man ser vad de kunde göra med handverktyg redan ca 1500 BC. I området finns det också offerplatser och ”hällristningar” med bl.a. djursymboler och symbolen för livets cirkelgång; reinkarnationen var djupt rotad i den tankevärld som fanns bland preinkakulturerna.
Naturen i sig själv blir man också både andäktig och andtruten av; det gäller att röra sig sakta och värdigt i backarna om luften ska räcka till.
Rejält genomblåsta och nedkylda var det skönt att återvända ned till stan och lite varm mat.
Efter maten rörde vi oss i historien till relativ nutid; år 1532. Vi besökte det rum i Cajamarca som inkahärskaren Atahualpa fyllde med guld som lösensumma för att rädda sitt liv. Naturligtvis blev han lurad av conquistadoren Pizarro; enligt legenden blev han hängd och bränd i guldrummet. Det blev början till inkarikets fall.
Efter det blev det ett besök i en av de många vackra kyrkorna. Religionen är mycket levande och närvarande i Peru.
Dagen avslutas värdigt med musik på torget. Stor ungdomsbrassorkester brassar på för fullt med härliga rhythmer. Synd att inte de latinska dansstegen sitter riktigt i ryggmärgen.

I morgon bär det av mot den lilla staden Celendin; ca 5 timmar buss över höglandet på garanterat oasfalterade och oraka vägar. Eftersom vi nu rör oss mot civilisationens utkanter kanske det dröjer innan jag kommer åt en dator. Vi får se när nästa rapport kommer.
Allt är prima liv och Atahualpas hämnd har inte slagit till än.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 2

Tidig morgon (väckning 03:15) iväg till flygplatsen och en och en halv timmars flyg till Cajamarca (mera om Cajamarca).
Vi flyger med Air Condor och likt en dylik svävar vår lilla Fokker över Anderna. Vi får från luften en liten föraning om de kurviga vägar som vi snart ska åka buss på (ungefär så här har det sett ut).
Dagen har varit lugn. På förmiddagen har vi knallat runt lite i centrum, kollat in en vacker kyrka och varit upp på högsta toppen i stan  (häftig utsikt). På eftermiddagen åkte vi till utkanten av stan och badade i vulkaniskt vatten; varmt och svavelhaltigt.
Lugn kväll med mat och öl. Det märks att de flesta kanske behöver ladda batterierna lite efter några tuffa resdagar.
Och vädret är bättre! Lagom varmt och torr luft.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 1

Så är vi då i Lima.
Efter 2 + 12 timmars flyg landade vi i denna jättestad (ca 8 milj inv) kl 16:00 lokal tid; d.v.s. kl 23:00 svensk. Eftersom vi steg upp redan kl 03:30 är det ganska segt nu. Som tur är slipper vi ligga och dra oss i morgon; vi väcks kl 03:15 för vidare flygning till Cajamarca.
Allt är bara bra och får vi bara ta igen lite sömn kommer det att bli ännu bättre.
Ja det är vädret förståss: Det är typ vinter här nere vid kusten, ca 10 till 15 grader och HÖG luftfuktighet. Lite brrrr. Men det ska bli mycket bättre uppe i bergen säger reseledaren. Hoppas det.
Allt för idag för nu blir det sängen!

Andra bloggar om: ,

Resa på Amazonas; Starten

Så har vi då äntligen kommit ned i startgroparna.
Vi sitter i gaten och väntar på startskottet.
Men fy för att stiga upp klockan fyra! Tur att det gick bra att somna igår; fisksoppa, ett glas vin och vetskapen om ÖSK:s tre viktiga poäng (2 -1 mot GAIS) var tydligen ett effektivt sömnmedel.
Och Marie; lite resfeber var det allt, fanns det kanske inte syntes.

Återkommer när jag hittar en ny dator. 

Andra bloggar om: ,

Resa på Amazonas; Prolog

Bloggen kommer under september att bli en liten resedagbok.
Lena & jag ska resa till och på Amazonasfloden (4/9 – 2/10) och om jag kommer åt en dator så dyker det upp lite texter här.

Jag antar att det inte blir så ofta, speciellt inte de dagar vi reser med flodbåt
Flodbåt (Bild: Världens resor)
eller kanot
Kanot (Bild: Världens resor)

Reserutten ser ut så här (klicka för större bilder):
Färdväg vecka 1 & 2  
Mest buss vecka 1 & 2
    
På floden
När vi åker flodbåt

Sista biten
Flyg och nationalparker på slutet

Resfeber? Nja, men lite börjar det väl kännas att vi ska ut och åka.
Kolla in då och då och se vad som händer.

Andra bloggar om: ,