Och föräldrarna också

DN skriver i dagens ledare att skolan ska vara ett Ankare när allt flyter.
I ledaren skrivs att ”Skolan måste balansera samtidens otålighet med krav på uthållighet och eftertanke.”, ”Skolan måste träna eleverna i källkritik. Den måste få dem att läsa under mer än de ögonblick som krävs för att avgöra om en sida på internet är lockande nog.” samt att ”Skolan måste låta barnen uppleva den uthålliga läsningens glädje.
Sedan tidigare vet vi att skolan också ska lära barnen vett och etikett, etcetera.
Allt detta är naturligtvis självklart. Men jag tror metaforen ankare leder tanken något fel. Och dessutom tror jag att man ska se skolan som ett viktigt komplement till föräldrar, övriga anhöriga, andra vuxna (du och jag). Skolan kan inte ta över allt ansvar!
Alltså: föräldrarna (i vilken konstellation det vara månde) är den trygga hamn som barnen utgår ifrån och återvänder till. Där byggs ”båten” upp, rustas och underhålls för den vådliga seglasten. Skolan och alla vi andra är sjökort, kompasser, radar, gps, regler, fyrar, lotsar, jollar och ibland räddningsbåtar som ser till att färden blir så lugn och säker som möjligt, och att barnen kommer fram till det ställe där de själva väljer att kasta ankar.

Andra bloggar om: , ,

Rätten till enskilt privatliv

Det har ju på många håll uttryckts farhågor för den personliga integriteten om regerings förslag ”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet” skulle bli verklighet. T.o.m. före detta professionella avlyssnare — förre Säpochefen Anders Eriksson — är orolig. Men jag kan nu meddela följande: Det finns absolut ingen anledning till oro! Och som vanligt är det mitt liv- och husorgan Grönköpings Veckoblad som ger mig underlag för denna profetia.
Sålunda skriver deras militära orakel hr res. löjtn. Napoleon ”Nappe” Johnson i senaste numris följande:
Nappe- ”Den föreslagna utökade rätten att avlyssna enskilda in­dividers telefonsamtal resp. vid behov avläsa deras mejl-post för att försäkra sig om att dessa inte utgöra något allvarligare hot mot rikets säkerhet, tycks ha rört upp känslorna ordentligt här i Grönköping.
Sålunda åstod frkn underhållerskan Gördis ”Flabbs” Brunander i ett v.m.k. förtroligt telefonsamtal med sin väninna frkn finbagerskan Engla Sjödin den 14 januari 2007 kl.14.33-15.08 att den utökade rätten att avlyssna privata samtal skulle kunna leda till att konfidentiell information hamnar i orätta öron. Å motsvarande sätt undrade hr skalden Alfred Vestlund i ett e-postbrev till sin hemliga käresta frkn borgmästardottern Irma Sjökvist avsänt den 3 januari kl. 21.14 med rubriken ”Min egen lilla snutteprutta!” om det inte funnes en risk för att Förvarsmakten handskas ovarsamt med sekreta uppgifter av integritetskränkande karaktär.
Kan jag å sål. förekommen anledning här passa å att komma med ett lugnande be­sked till både frkn Brunander och hr Vestlund. Vi myndighetspersoner ha inget som helst intresse av att ex.vis veta att frkn Brunander nyli­gen i hemlighet slagit upp sin förlovning med hr kändisadvokat Donald Beaumaré eller att frkn Sjökvist har ett sött litet födelsemärke å sin vänstra sk-nka. Sådant lägga vi oss över huvud taget inte i från ansvarigt håll, utan kunna de kommunmedbor­gare som så önska lugnt fortsätta diskutera sådana små detaljer i den fasta förvissningen att ingen militäriskt utbildad person tager någon som helst notis därom.
Detta om detta.

Efter att ha läst GV känner iallafall jag mig lugn. Kan Fältjägarecorpsen i Grönköping hantera avlyssningen på ett säkert sätt, vore det väl katten om inte Försvarsmakten i konungariket Sverige skulle klara av detsamma.
Eller?

Förbättrar människan verkligen universum?

Mitt i värsta Fuglesangyran skrev Torbjörn Tännsjö på DN Debatt (13/12 2006) att ”Vår viktigaste moraliska uppgift är att se till så att livet går vidare (i anständiga banor). Ju fler som får leva och uppleva världen, […], desto bättre” (inklusive kommande generationer).
Detta inte bara rättfärdigar utan kräver fortsatt satsning på rymdforskning, enligt Tännsjö. Allt med det yttersta syftet att genom kolonisering av andra planeter säkerställa människans fortsatta existens om jorden utplånas; oavsett om jordens utplåning är självförvållad genom ”vår extravaganta livsstil” och/eller  kärnvapenkrig eller beror på en katastrof (t.ex. meteornedslag) som vi inte kan avvärja.
Så långt är det inga problem med Tännsjös resonemang. Men för mig blir det ett problem när han uttrycker följande: ”Vi bör sända människor ut i rymden för att förbättra universum självt.” Han säger inget om vad ”att förbättra” exakt betyder och inte heller framförs, bemöts och avfärdas alternativen: universum bryr sig inte respektive universum försämras.
Som jag ser det är det inget axiom att människor i rymden – framför allt som kolonisatörer – förbättrar universum självt. Tännsjö skriver själv (som den utilitarist han är) att ”En värld med många lyckliga kännande varelser är bättre än en värld med få. Ju fler, desto bättre!
Om han med värld menar universum, kan man ju inte utesluta att det finns ofantligt många kännande varelser på oändligt många platser som skulle bli mindre lyckliga om människan flyr jorden och befolkar någon annan del av universum. Speciellt inte om det är den kollektiva mänsklighetens egna bedrifter som framkallat behovet att fly en kollapsande jord.
Risken är ju uppenbar att människan tar de dåliga vanorna med sig.