Amazonas; Dag 18 – 22

Dag 18
Inte en dag utan äventyr, idag tyvärr ett tråkigt. Men vi börjar från början. Tidig morgon för morgonbad i hotellets otroliga pool med Amazonas som effektfull bakgrund.
Sedan rundtur i Manaus. Vi åker till centrum och tittar på det vackra torget med operahuset, Amazonas Theatre, från gummiboomens glada dagar. Pampig byggnad byggd av italienare. Besöket blir inte sämre av att de håller på att träna in vacker musik. Sedan vidare till en gummibarons fd. privatbostad; skaplig kåk. Och så till stans berömda fiskmarknad. Snacka om massor med fisk, och en massa annat också. Och då händer det: snett bakifrån dyker en ”väskryckare” upp och sliter av mig den lilla kameran som jag hängt runt armen en stund innan jag ska stoppa ner den. Vild jakt börjar, han är liten och smidig men hindras därför av alla som finns i de smala gångarna, mina 85 kg kommer här väl till pass när jag plöjer efter. Jag kan alltså vara honom hack i hälarna i alla svängar och så tar han in i en gång där det står två vakter. En otroligt ful men effektiv knätackling tar ner honom på golvet och snabbt är armarna uppbrutna och handboja på. De bokstavligen lyfter upp honom i hårflätan och släpar iväg honom till marknades finka. På vägen får tjuven ordentligt med stryk av uppretade människor som fattat galoppen, rena lynchstämmningen, och poliserna gör inget för att hindra slagen. 
För att göra en lång historia kort: trots total kroppsvisitation, löfte om hittelön via högtalarna och ett par extra smällar så är kameran borta; troligen ivägslängd under jakten utan att jag hann se det. Och med kameran ca 275 kort som jag gärna haft kvar. Jag försöker se det positiva i det hela — det kunde varit stora kameran och nu behöver jag bara ladda en kamera på kvällen — men lyckas väl inte riktigt. Dystra tankar när vi flyger vidare till Santarém på em.
Där byter vi till liten buss och åker vidare ca 3 mil till den lilla fiskbyn Alter do Chão som ligger vid bifloden Rio Tapajós. Här blir det lugn kväll vid poolen med en Caipirinha som tröst.

 Dag 19-21
Vi går ombord på vår lilla flodbåt som ska bli vårt hem 3 dagar. Längs floden ska vi besöka flera byar som ingår i projektet Floresta Nacional do Tapajós (FLONA). Projektet syftar till att utveckla byarna på deras villkor, förbättra hälsan och sprida kunskap om preventivmedel. Behovet av det sista är högst påtagligt; nästan alla familjer har mellan 5 och 10 barn och mödrarna är i många fall mycket unga.
Vi gör utflykter i djungeln som ibland blir nog så krävande eftersom det är ganska kuperat och väldigt varmt. Vi är bokstavligen genomblöta av svett efter bara några minuters vandring; mycket vatten går det åt.
Tur att vi har floden att svalka oss i på morgon och kväll. Fast vattnet är så varmt att det tar ca en halv timma innan man känns avsvalkad. Två kvällar har vi grillparty på stranden med god mat och dryck. Så trots dagarnas strapatser går det ingen större nöd på oss. Och att sova i hängmatta på övre däck börjar bli en vana nu. Månskenet över floden, grodorna och chikadorna gör att det känns väldigt speciellt.

Dag 22
På em kommer vi tillbaka till Santarém för att ta flyget till Belém. Vi installerar oss på hotellet och sedan blir det kvällsvard på Estacão das Docas, två gamla hamnmagasin som gjorts om till restauranger. Där finns också en stor glasseria med god glass i smaker som man inte hade en aning om. Svårt att välja ut de två godaste bland ca 30, men man får provsmaka. I magasinen finns också ett mikrobryggeri som visar sig ha ett mycket bra mörkt öl. Svettig vildmark med sandiga grillpartyn i all ära, en kall öl i urban miljö är aldrig fel.
Imorgon blir det stadsutflykt innan vi drar vidare mot sista etappen.

Andra bloggar om: Resor,

Bookmark the permalink.

Comments are closed.