Amazonas; Dag 16 – 17

Dag 16
Kvällen igår blev inte så lugn som tänkt. Efter maten kommer vi på att vi måste prova Peruspecialen Pisco Sour; gott och starkt! Trots detta är vi på benen kl 4:20 och kl 5 på väg mot snabbbåten. I reseplanen ser det ut som en ren transportsträcka på ca 9 timmar. Här kommer vad som verkligen hände: Avgången blir givetvis den vanliga 1/2-timmen försenad, men 6:30 drar vi iväg. Båten som rymmer 20 passagerare kommer upp i ca 20 knop med hjälp av en Johnson 200-hästare. Allt flyter (sic!) på bra i början. Men så, efter ca 4 timmar, händer det osannolika; soppatorsk på Amazonas. ”Kaptenen” skyller på att vi svenskar är för tunga och har för mycket bagage. Hans plan att komma till vanliga tankstället är därför spolierad. Hur som helst finns det två paddlar ombord; vår snabbåt är plötsligt en långsam kanot. Efter en svettig halvtimma kommer vi så till tankstället. Full tank och sedan full fart igen. Bränsleproblemen förföljer oss dock hela dan; eftersom motorn verkar dra dubbelt mot vanligt får vi ta iland i flera små byar och ragga soppa. Det blir mycket springande med dunkar upp och ned för flodbankerna.
Allt det här gör att vi blir senare och senare. Regn och en bitvis envis motvind gör det inte bättre. Motvinden gör dessutom vågor som verkligen känns i kroppen.
Fortsättning >>
Det finns  två axiom här: 1 – kl 6 blir det mörkt (mycket mörkt om det regnar), 2 – det flyter mycket saker på floden (ibland hela träd). Kl 7 när vi åker fram i mörkret och regnet händer det, vi kör på en stock som ligger i vattnet! Liten kalabalik innan det konstateras att båten inte läcker och att motorn fortfarande fungerar.
Så småningom når vi så Peruanska gränsen vid 8-tiden och kan klarera ut oss och ta en ny liten båt några kilometer till staden Tabatinga i Brasilien. En amerikan som bott i området 27 år och gjort resan många gånger konstaterar att denna resa varit den tuffaste någonsin.
Innan vi är installerade på hotellet och ätna blir klockan över midnatt. Men vad gör det, en enkel transportsträcka har blivit till något att berätta för barnbarnen.

Dag 17
Lugn dag i Tabatinga. Det enda måstet är att gå till polisen och skriva in oss i Brasilien. Sen är det stilla promenader som gäller, helst i skuggan. Det är mördande varmt i solen.
Kl 6 på em tar vi så flyget till Manaus och landar där ca 8. Vilken kulturchock. Från närmast vildmark till en miljonstad och ett lyxhotell med stort L.
Vi går storögt omkring och bara frossar i lyxen. Att vårt besök sammanfaller med att Lula och Shavez har ett meeting på samma hotell gör inte saken sämre. Fullt pådrag med poliser, vakter med saker i örat och hysteriskt pressfolk. Det roligaste är att se vakternas bekymmer hur de ska betrakta oss svenskar som springer där och plåtar; som ofarliga galningar eller en terrorgrupp. Kul!
På kvällen blir det mat och Caipirinha.
Imorgon blir det liten rundtur på fm innan vi flyger vidare mot några dagar i en mindre stad och utflykter i djungeln. Men först blir det ett morgondopp i en poolanläggning som ligger med utsikt över floden.

Nu måste jag sluta för min förbetalda tid är ute sedan en stund och vakten ser mer och mer bister ut. Jag återkommer när nästa dator dyker upp.

 

 

Andra bloggar om: ,

Bookmark the permalink.

2 Responses to Amazonas; Dag 16 – 17

  1. mariann & dan says:

    Hej på er, -verkar som både Svartån o Arbogaån är lite tamare än era vatten. Passa på o njut av komforten i Manaus, -ni har av allt att döma tjänat ihop till lite lyxliv efter strapataerna under båtfärden.

    Fortsatt lycka till
    Mariann o Dan

  2. Marie says:

    Ja, det är nog inte bara barnbarnen som ser fram emot att få höra mer om era äventyr. Jösses, vilken resa ni gör! Lena- får du blodad tand???
    Kram Marie