Malvina Reynolds visste redan på 60-talet

Niklas Ekdal skiver i dagens DN ”Bank- och finansvärlden kommer inte att bli sig lik igen under vår livstid.
Han förutspår att kriserna blir värre än vad vi anar. Att arbetslöshet och elände följer behöver vi inte tveka om.
Att vårt klimat och vår miljö är hotad vet vi med all önskvärd tydlighet. Senaste tecknet på att något är fel kan vi nu se i nyhetsflödet från Australien.
Och på en lägre nivå får vi fler och fler rapporter om att våra bostäder sakta men säkert vittrar bort.

Allt detta visste Malvina Reynolds redan på 60-talet.
Lyssna på ”There’s A Bottom Below”, ”The Money Crop”, ”Money Blues”, ”Bury Me In My Overalls”, ”The World’s Gone Beautiful”, ”Faucets Are Dripping” och avsluta med ”On The Rim Of The World”.

(Alla låtar finns på Spotify)

Och guldet blev till brons

BPJag har sagt det förut, men säger det igen: GRATTIS BP!
All lag som slår Djurgården har fått min villkorslösa hyllning här, och dagens slagning är ju helt otrolig; den skickade guldet till Göteborg och silvret till Kalmar
Förresten, borde man inte införa en regel som säger att ett lag som torskar mot ett redan nedflyttningsklart lag får byta plats och poäng med det laget.
Tabellen borde alltså se ut så här:
IFK Göteborg 26 14 7 5 45 – 23 22 49
Kalmar 26 15 3 8 43 – 32 11 48
Brommapojkarna
26 5 8 13 21 – 43 -22 46
Elfsborg 26 10 10 6 39 – 30 9 40
AIK 26 10 8 8 30 – 27 3 38
Hammarby 26 11 3 12 35 – 31 4 36
Halmstad 26 9 9 8 33 – 41 -8 36
Helsingborg 26 9 8 9 49 – 37 12 35
Malmö FF 26 9 7 10 29 – 28 1 34
Gefle 26 9 7 10 29 – 30 -1 34
Gais 26 7 8 11 24 – 37 -13 29
Örebro 26 6 7 13 28 – 45 -17 25
Trelleborg 26 5 8 13 22 – 38 -16 23
Djurgården 26 13 7 6 39 – 24 15 23

Något för  Fotbollsförbundet att tänka på.

Andra bloggar om: , ,

Amazonas; Dag 24 – 26

Sammanfattning (allt vi gjorde kommer på vår webbplats så småningom) av våra dagar ute på Ilha de Marajó. Deltaområdet, öarna, är till ytan lika stort som Schweiz, men har kanske bara 50 000 innevånare. Vi behöver alltså inte trängas därute, speciellt inte med utländska turister; jag ser inte en enda förutom vår grupp under alla dagar.
Resan ut börjar 06:30 med lokal färja som tar tre timmar. Sedan buss ca 3 mil till staden Soure som vi har som bas under våra tre dagar. Trevlig liten stad (ca 20 000 pers) vid en strand och med ett väldigt lättlärt gatunät. Totalt symetriskt med ömsom asfalterade, ömsom gräsbevuxna gator. Gator som är fyllda med folk, cyklar, hästar, motorcyklar, bufflar och någon sällsynt bil.
Under våra dagar hinner vi med besök i mangroveträsk där vi klättrar och klafsar omkring så att våra sandaler aldrig blir sig lika igen. Där stöter vi också på några pojkar som livnär sig på att plocka mask ur döda träd i träsken. Och då menar jag mask med stor M; känslan när man håller dom är att det är ett mellanting mellan daggmask och liten ål.
Och så gör vi också en heldagsutflykt till Fazenda Sanjo. En liten ”gård” på 1 200 + 4 000 hektar ca 1 timmes båttur frå Soure. Där får vi rida och driva bufflar från hästryggen; häftigt. Vid ett stopp i ridningen stöter vi på en boaorm; inte fullvuxen, men tillräckligt stor för att det ska krama till ordentligt om armen när jag få hålla den en stund. På fazendan bjuds vi dessutom på en jättelunch med helstekt gris, köttfärslimpa på buffelkött och alla tillbehör. Och dessutom en kall caipirinha före lunchen, snacka om att här vet man vad som krävs för att överleva i det här klimatet; det är varmt, ganska blåsigt och torrt!
Vi avslutar det hela med en badförmiddag på Praia de Pesquerio, som är en ganska häftig badplats ca 30 min från Soure. Här finns det sandstrand så att det räcker, och vattnet är behagligt varmt och lite bräckt; vi är bara ca 4 mil från Atlanten. Och precis lagomt häftiga vågor att leka i, jag trivs som fisken i vattnet.
På em tillbaka till Belém med buss & färja. Jag tycker mig ana att de flesta har känningar lite här och var av gårdagens ridtur; mycket ändringar av sittställning är det.
Lugn kväll med slutpackning inför den långa resan hem; upp halv fem för flyg till São Paulo (ca fem timmar), sedan ganska lång väntan innan 12 timmar till Amsterdam. Så till Arlanda och sedan buss och tåg till Örebro. Det känns lite som en utmaning.
Och Marie, du får gärna hämta oss; vi återkommer med tid.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 23

Heldag i Belém. På fm har vi liten stadsrundtur och ser bl.a. Museu Paraense Emilio Goeldi (stadens zoo); synd bara att djuren finns här och inte i djungeln och att de har så lite utrymme. Vi kollar också på den stora marknaden Ver-O-Peso (= se vikten) som är ritad av Gustave Eiffel; gissa om jag håller i kameran, speciellt när vi rör oss i fiskmarknaden. Marknaden är som alltid en upplevelse. Vi hinner också med en kyrka och ett modehus från sekelskiftet (under gummiboomens glada dagar kom det nya modet från Paris direkt hit till Belém) innan det är dags för lunch på en trevlig restuarang i anslutning till floden. Lugn enskild em med lite strosande, lite shopping och lite slappning. Vi laddar för ännu en halv fem morgon när vi ska dra vidare mot Soure och så småningom Fazenda São Joaquim med lite ridning (vi får välja häst eller buffel) och andra strapatser.
Jag återkommer med rapport om ev. känningar i ädlare delar.

Andra bloggar om: Resor,

Amazonas; Dag 18 – 22

Dag 18
Inte en dag utan äventyr, idag tyvärr ett tråkigt. Men vi börjar från början. Tidig morgon för morgonbad i hotellets otroliga pool med Amazonas som effektfull bakgrund.
Sedan rundtur i Manaus. Vi åker till centrum och tittar på det vackra torget med operahuset, Amazonas Theatre, från gummiboomens glada dagar. Pampig byggnad byggd av italienare. Besöket blir inte sämre av att de håller på att träna in vacker musik. Sedan vidare till en gummibarons fd. privatbostad; skaplig kåk. Och så till stans berömda fiskmarknad. Snacka om massor med fisk, och en massa annat också. Och då händer det: snett bakifrån dyker en ”väskryckare” upp och sliter av mig den lilla kameran som jag hängt runt armen en stund innan jag ska stoppa ner den. Vild jakt börjar, han är liten och smidig men hindras därför av alla som finns i de smala gångarna, mina 85 kg kommer här väl till pass när jag plöjer efter. Jag kan alltså vara honom hack i hälarna i alla svängar och så tar han in i en gång där det står två vakter. En otroligt ful men effektiv knätackling tar ner honom på golvet och snabbt är armarna uppbrutna och handboja på. De bokstavligen lyfter upp honom i hårflätan och släpar iväg honom till marknades finka. På vägen får tjuven ordentligt med stryk av uppretade människor som fattat galoppen, rena lynchstämmningen, och poliserna gör inget för att hindra slagen. 
För att göra en lång historia kort: trots total kroppsvisitation, löfte om hittelön via högtalarna och ett par extra smällar så är kameran borta; troligen ivägslängd under jakten utan att jag hann se det. Och med kameran ca 275 kort som jag gärna haft kvar. Jag försöker se det positiva i det hela — det kunde varit stora kameran och nu behöver jag bara ladda en kamera på kvällen — men lyckas väl inte riktigt. Dystra tankar när vi flyger vidare till Santarém på em.
Där byter vi till liten buss och åker vidare ca 3 mil till den lilla fiskbyn Alter do Chão som ligger vid bifloden Rio Tapajós. Här blir det lugn kväll vid poolen med en Caipirinha som tröst.

 Dag 19-21
Vi går ombord på vår lilla flodbåt som ska bli vårt hem 3 dagar. Längs floden ska vi besöka flera byar som ingår i projektet Floresta Nacional do Tapajós (FLONA). Projektet syftar till att utveckla byarna på deras villkor, förbättra hälsan och sprida kunskap om preventivmedel. Behovet av det sista är högst påtagligt; nästan alla familjer har mellan 5 och 10 barn och mödrarna är i många fall mycket unga.
Vi gör utflykter i djungeln som ibland blir nog så krävande eftersom det är ganska kuperat och väldigt varmt. Vi är bokstavligen genomblöta av svett efter bara några minuters vandring; mycket vatten går det åt.
Tur att vi har floden att svalka oss i på morgon och kväll. Fast vattnet är så varmt att det tar ca en halv timma innan man känns avsvalkad. Två kvällar har vi grillparty på stranden med god mat och dryck. Så trots dagarnas strapatser går det ingen större nöd på oss. Och att sova i hängmatta på övre däck börjar bli en vana nu. Månskenet över floden, grodorna och chikadorna gör att det känns väldigt speciellt.

Dag 22
På em kommer vi tillbaka till Santarém för att ta flyget till Belém. Vi installerar oss på hotellet och sedan blir det kvällsvard på Estacão das Docas, två gamla hamnmagasin som gjorts om till restauranger. Där finns också en stor glasseria med god glass i smaker som man inte hade en aning om. Svårt att välja ut de två godaste bland ca 30, men man får provsmaka. I magasinen finns också ett mikrobryggeri som visar sig ha ett mycket bra mörkt öl. Svettig vildmark med sandiga grillpartyn i all ära, en kall öl i urban miljö är aldrig fel.
Imorgon blir det stadsutflykt innan vi drar vidare mot sista etappen.

Andra bloggar om: Resor,

Amazonas; Dag 16 – 17

Dag 16
Kvällen igår blev inte så lugn som tänkt. Efter maten kommer vi på att vi måste prova Peruspecialen Pisco Sour; gott och starkt! Trots detta är vi på benen kl 4:20 och kl 5 på väg mot snabbbåten. I reseplanen ser det ut som en ren transportsträcka på ca 9 timmar. Här kommer vad som verkligen hände: Avgången blir givetvis den vanliga 1/2-timmen försenad, men 6:30 drar vi iväg. Båten som rymmer 20 passagerare kommer upp i ca 20 knop med hjälp av en Johnson 200-hästare. Allt flyter (sic!) på bra i början. Men så, efter ca 4 timmar, händer det osannolika; soppatorsk på Amazonas. ”Kaptenen” skyller på att vi svenskar är för tunga och har för mycket bagage. Hans plan att komma till vanliga tankstället är därför spolierad. Hur som helst finns det två paddlar ombord; vår snabbåt är plötsligt en långsam kanot. Efter en svettig halvtimma kommer vi så till tankstället. Full tank och sedan full fart igen. Bränsleproblemen förföljer oss dock hela dan; eftersom motorn verkar dra dubbelt mot vanligt får vi ta iland i flera små byar och ragga soppa. Det blir mycket springande med dunkar upp och ned för flodbankerna.
Allt det här gör att vi blir senare och senare. Regn och en bitvis envis motvind gör det inte bättre. Motvinden gör dessutom vågor som verkligen känns i kroppen.
Fortsättning >>
Det finns  två axiom här: 1 – kl 6 blir det mörkt (mycket mörkt om det regnar), 2 – det flyter mycket saker på floden (ibland hela träd). Kl 7 när vi åker fram i mörkret och regnet händer det, vi kör på en stock som ligger i vattnet! Liten kalabalik innan det konstateras att båten inte läcker och att motorn fortfarande fungerar.
Så småningom når vi så Peruanska gränsen vid 8-tiden och kan klarera ut oss och ta en ny liten båt några kilometer till staden Tabatinga i Brasilien. En amerikan som bott i området 27 år och gjort resan många gånger konstaterar att denna resa varit den tuffaste någonsin.
Innan vi är installerade på hotellet och ätna blir klockan över midnatt. Men vad gör det, en enkel transportsträcka har blivit till något att berätta för barnbarnen.

Dag 17
Lugn dag i Tabatinga. Det enda måstet är att gå till polisen och skriva in oss i Brasilien. Sen är det stilla promenader som gäller, helst i skuggan. Det är mördande varmt i solen.
Kl 6 på em tar vi så flyget till Manaus och landar där ca 8. Vilken kulturchock. Från närmast vildmark till en miljonstad och ett lyxhotell med stort L.
Vi går storögt omkring och bara frossar i lyxen. Att vårt besök sammanfaller med att Lula och Shavez har ett meeting på samma hotell gör inte saken sämre. Fullt pådrag med poliser, vakter med saker i örat och hysteriskt pressfolk. Det roligaste är att se vakternas bekymmer hur de ska betrakta oss svenskar som springer där och plåtar; som ofarliga galningar eller en terrorgrupp. Kul!
På kvällen blir det mat och Caipirinha.
Imorgon blir det liten rundtur på fm innan vi flyger vidare mot några dagar i en mindre stad och utflykter i djungeln. Men först blir det ett morgondopp i en poolanläggning som ligger med utsikt över floden.

Nu måste jag sluta för min förbetalda tid är ute sedan en stund och vakten ser mer och mer bister ut. Jag återkommer när nästa dator dyker upp.

 

 

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 15

Dag 15
Liten sovmorgon och sedan heldag i Iquitos. På förmiddagen åker  Lena & jag till stadsdelen Belem med sin kända Mercado Belem. Själklart åker vi trehjulig mototaxi; en sorts motorcyklar med två hjul och liten soffa bak. Det går undan i trafikvimlet och filkörning är inte infört här; den som är fräckast kommer först.
Vilken marknad! Allt man kan önska sig och lite till. Och mycket folk och varmt som i h-lv-t-t. Vi svettas floder; från vattenflaskan och ut genom huden på nolltid. Stadsdelen Belem ligger ned mot floden och husen står därför på pålar för att klara det högvatten som kommer under regnperioden. Det är också den fattigaste delen av stan så vi varnas flera gånger av vakter att hålla i våra grejor.
Vi hinner också med ett besök i en vacker kyrka innan det är dags för lunch och sedan en utflykt med liten båt till en indianbosättning. Indianerna är inflyttade mot stan från avlägnsa djungelområden; lite på gränsen till turistindianer. Vi får se hur dom lever och så blir det dans och sång. Och självklart vill dom sälja lite hantverk. Kluvet.
Totalt genomblöta av svett kommer vi tillbaka till hotellet och POOLEN! Sällan har en liten hotellpool känts så helt rätt. 
Ikväll blir det lungt för kl 4:20 går reveljen. Kl 5 är det avfärd mot snabbåten som på ca 8 timmar ska ta oss till gränsen mot Brasilien.

Andra bloggar om: ,

Amazonas; Dag 11 – 14

Dag 11
Liten sovmorgon innan vi fortsätter vidare mot floden. Vägen är nu rak och fin och vid lunch kommer vi till Tarapoto, sista urbana anhalten innan vi ger oss ner till floden och båtarna. Här provianterar vi för att klara ca tre dygn på flodbåtar med minst sagt okänd matstandard.
Här lämnar vi också vår buss för att åka tre och tre i mindre bilar till Chazuta som ligger vid en av många små bifloder till Amazonas. Det blir två timmars färd på den hittills sämsta väg som jag åkt på. Chauffören verkar dessutom ha kollat på Safarirallyt eller något, varningslamporna för bromsar och lågt oljetryck lyser och ena bakdäcket är som en fläskkorv; men fram kommer vi.
Vår övernatting blir i ett enkelt skjul som upphöjts till hostel. Strömmen försvinner på kvällen, så det är tur att matstället ligger vägg i vägg. Där sitter vi i skenet från stearinljus och dricker öl och äter grillad fisk.
Natten blir kort.

Dag 12 
Redan kl 3 går reveljen. Vår lilla båt som ska ta oss till stora flodbåten måste komma iväg redan kl  4 för att hinna fram i tid. Alla som varit i närheten av ekvatorn vet att det är becksvart vid den tiden. Båten vi åker med rymmer precis vår grupp med bagage. Jag förstår inte spanska, men hör på tonfall och gester att det är lite äventyrligt i början, där vattnet forsar ganska friskt där det smalnar på några ställen. Och ficklampan i fören lyser inte speciellt långt. Det känns ganska skönt när ljuset kommer vid sextiden. Resten av färden blir ganska lugn, men ett rejält skyfall gör alla dyngsura vid tolvtiden. Men vi torkar fort när solen kommer fram igen. Och halv två är vi framme i Yurimaguas där stora flodbåten väntat på oss. Precis ombord kommer dagens andra skyfall; snacka om regn! Vi flyr in på mellandäck och spänner upp våra hängmattor bland de ca 150 andra som ska bli våra reskamrater i två dygn. Trångt och familjärt. 
Båten är också fraktbåt och det finns bananer, frukter, nötter, meloner, levande gris, ankor och höns, ris, cement, borstar, m m, m m ombord. Och mer ska det bli, för på tvådagarsfärden stannar vi på säkert 15 ställen för att lasta på mer grejor. Floden är för många byar vi passerar enda livlinan med yttervärlden. Eftersom dagscykeln här i mycket styrs av solen så blir det ganska kort kväll efter kl 6 när solen går ned. Lite svårt att somna i hängmattan med allt folk i alla ljud. Men några kapsyler halvtaskig rom fungerar som insomningsmedel. Tyvärr störs sömnen då och då under  natten, när vi stannar i någon by och försäljare hoppar på och försöker kränga lokala maträtter och frukter under stoppet. Sa jag att kvällstoaletten blev minst sagt sumarisk; vi delar på fyra kombinerade bañjos/duch som INTE inbjuder till några större hygieniska utsvävningar.

Dag 13
Stilla flyter floden och vi med den. Utsikten är ganska enahanda; den här delen av flodsystemet är i stort koloniaserad och djurlivet undanträngt från floden. Vi slappar och låter dagen gå. Som tur är kan vi äta av vår medhavda mat och slipper det som tillagas i båtens något nedgångna kök. Tidig kväll och samma sömnkvalitet som ovan.

Dag 14
Upp med solen kl 6 och några halvbra soluppgångsbilder. Vi tuffar vidare och under dagen tillkommer några bifloder och vid 10-tiden tillstöter Marañonfloden vilket gör att vi huxflux nu färdas på Amazonas. Om jag inte sagt det förut säger jag det nu; mycket vatten är det.
Vid tvåtiden kommer vi så till Iquitos, där vi ska pusta ut två dagar (och frächa upp oss) innan vi tar en snabbåt till gränsen till Brasilien. Stan verkar ganska stor och livlig (och har internet som synes) och jag kommer med en liten text om bl. a. en häftig marknad som ska finnas här. Men nu är det kall öl, mat och sömn i eget dubbelrum som gäller.

Andra bloggar om: ,